Slide

Mag-tarmkanalen är en komplex struktur och har sin egen ”befolkning” bestående av 100 biljoner mikroorganismer. Tarmfloran (tarmens mikrobiom) är ett samlingsnamn för alla mikroorganismer som lever i vår tarm och inkluderar bakterier, arkéer (sk arkebakterier), virus samt svampar – för nuvarande klassas det som ett organ. Tarmfloran väger normalt mellan 1–2 kilo och har cirka hundra gånger mer gener än en människa.
Senare års forskning har visat att mag-tarmkanalens bakterieflora (mikrobiota) har en avgörande roll för vår hälsa och påverkar vårt välbefinnande.
Alla människors tarmflora är olika

Varje individ har en unik tarmflora, nästan som ett fingeravtryck. Tarmflorans utveckling sker i tre distinkta faser:
• Utvecklingsfas (3 till 14 månader)
• Övergångsfas (15–30 månader)
• Stabil fas (31 till 46 månader)
Kunskapen om exakt hur tarmbakterierna etableras och i vilken ordning har dock saknats.
Nu vet vi att tarmfloran innehåller bakterier redan under fosterstadiet. Med det sagt så sker den största koloniseringen i samband med födseln. Barn som föds vaginalt får initialt sina tarmbakterier från sin mamma medan barn som föds med kejsarsnitt får sin tarm populerad av bakterier från människorna i närheten och den kringliggande miljön. Man ser en stor skillnad i tarmfloran hos barn som ammar och de som dricker mjölkersättning samt de som ätit antibiotika. Föds barnet med kejsarsnitt och inte ammas tillräckligt påverkas barnets hälsa negativt i form av ökad risk för bland annat glutenintolerans, astma och typ 1 diabetes.
Tvillingstudier har visat att även om det finns en ärftlig komponent i tarmmikrobiota, är miljöfaktorer relaterade till kost, livsstil, läkemedel och antropometriska mått större avgörande faktorer för mikrobiotasammansättning.

Normalfloran har både en permanent grupp, stabil både till antal och till vilka arter som finns, och en temporär grupp, vilken varierar beroende på vilka bakterier vi exponeras för.
Sammansättningen av tarmfloran ändras genom hela livet och beror på olika miljöfaktorer. Det är stor individuell skillnad i tarmfloran på artnivå som till stor del har att göra med vad vi äter och vår omgivande miljö. Tarmflorans sammansättning kan anpassa sig, permanent eller temporärt, till det vi äter.
Vi lever i ett symbiotiskt förhållande med de bakterier vi bär omkring på. Olika bakterier fyller olika funktioner och påverkar oss på olika sätt.

Balansen mellan tarmfloras olika mikroorganismer påverkas av flertal faktorer. Om tarmfloran ändras på ett sådant sätt att den inte längre fungerar som den ska kallas det för Dysbios = OBALANS i tarmen. Dysbios påverkar tarmens normala funktioner och immunförsvar och har kopplats till sjukdomar som IBS, allergi, fetma, diabetes, depression, autism med mera.
Tarmmikrober är nyckeln till många aspekter av människors hälsa inklusive immunförsvar, metaboliska och neuro-beteendemässiga egenskaper.

Tarmen har två motstridiga uppgifter; dels att ta upp näring ur maten vi äter, men samtidigt inte släppa igenom oönskade ämnen. Därför krävs en tät barriär mot utsidan och dessutom immunceller som fångar upp ämnen i tarmslemhinnan och är redo att sätta igång kroppens försvar av celler och antikroppar ifall någon giftig substans eller liknande tagit sig igenom tarmbarriären.
Tarmbarriärens funktion kan liknas vid ett selektivt filter vilket kan skilja mellan fettsyror, mineraler, aminosyror och kolhydrater för att kunna absorbera dem. Samtidigt måste den hålla bakterier, miljögifter, tungmetaller och osmältbara delar av kosten utanför.

Flertal faktorer till exempel stress, allergier, intoleranser, bakterier, alkohol, antibiotika och näringsbrist kan bryta upp de täta fogarna mellan tarmväggens celler och bidra till läckande tarm (intestinal permeabilitet eller ökad genomsläpplighet). När detta sker uppstår en aktivering av immunförsvaret, vilket i sin tur kan leda till inflammation och en lång rad symtom.

Specialiserade immunceller börjar jobba med att hitta främmande strukturer i matproteinerna, vilket ger upphov till allergier, intoleranser och inflammation. På grund av den stress som tarmväggen utsätts för riskerar den att sluta producera funktionella enzymer som bryter ner exempelvis sockerarter och histamin. Såväl laktos (mjölksocker) som fruktos (fruktsocker) bryts normalt ner i tarmväggen. Därför är känslighet mot socker och mjölksocker en varningsflagg som kan tyda på läckande tarm. Även bakterier och virus tar sig in i kroppen och kan härma kroppsegna protein, bidra till felaktig aktivering av autoimmuna cellinjer och vara en väg in för virus och andra patogen som kan driva autoimmunitet.

En läckande tarm leder till försämrat näringsupptag och näringsbrist av essentiella näringsämnen. Enterocyterna har till uppgift att ta upp elektrolyter (som natrium och kalcium) och mineraler (som magnesium, järn, zink och koppar), men också vatten, kolhydrater, aminosyror, peptider, fetter och vitamin B12. När upptag av näring inte sker effektivt drabbas kroppen lätt av näringsbrister. Detta bidrar ytterligare till att försvaga immunförsvarets möjlighet till självreglering, eftersom flera näringsämnen är avgörande för att reglerande immunceller (T-celler) ska fungera normalt. Brist på exempelvis zink, magnesium och B-vitaminer fördjupar därför den autoimmuna processen och sluter den destruktiva cirkeln. Av denna anledning räcker det inte med att äta en näringstät kost eller kosttillskott, man måste också läka tarmen så att upptaget av näring återgår till det normala.

En lång rad studier har kopplat läkande tarm med autoimmuna sjukdomar som
• Hypotyreos
• Multipel skleros
• Psoriasis
• Crohns och ulcerös kolit
• Celiaki
• Typ 1-diabetes
• Autoimmun hepatit
• Behçet’s syndrom
• Systemisk lupus erythematosus (SLE)
• Ankyloserande spondylit (AS).
Dessutom har läckande tarm uppvisats vid
• Eksem
Irritabelt tarmsyndrom (IBS)

Hos friska individer finns det en större variation mellan olika tarmbakteriestammar, medan det vid fetma och vissa andra sjukdomar finns en mindre uttalad variation. Färre än 100 bakteriearter är farliga för oss medan den stora merparten är ”nyttiga”. Bakterierna tränar vårt immunförsvar och är nödvändiga för att bilda hormoner, vitaminer, mineraler och signalsubstanser. Både dopamin och ”måbra” hormonet serotonin tillverkas i tarmen. Liksom adrenalin och noradrenalin som behövs för att hantera stress och GABA som lugnar nervsystemet.

Lägre bakteriediversitet har observerats hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, psoriasisartrit, typ 1-diabetes, atopiskt eksem, celiaki, fetma, typ 2-diabetes och artärstyvhet än vid friska kontroller. I Crohns sjukdom har rökare ännu lägre tarmmikrobiomdiversitet. Koppling mellan minskad mångfald och sjukdom indikerar att ett artrikt tarmekosystem är mer robust mot miljöpåverkan, eftersom funktionellt relaterade mikrober i ett intakt ekosystem kan kompensera för andra saknade arts funktion. Således verkar mångfald vara en generellt bra indikator på en “hälsosam tarm”. Men nya studier tyder på att stora ökningar av kostfiber tillfälligt kan minska mångfalden, eftersom mikroberna som smälter fiber blir specifikt anrikade, vilket leder till en förändring i kompositionen och genom konkurrerande interaktioner minskar mångfalden.

Boka en gratis konsultation →